Vem du ringer när hunden har kommit bort

Ring i den här ordningen

En hund kommer till rätta genom människor som någon lämnar in den till. Därför ringer du dit där upphittade hundar hamnar — och i den här ordningen. I Sverige och i Finland är det olika ställen.

I Sverige

1. Polisen — 114 14. I Sverige anmäls en upphittad hund till polisen som hittegods, och det är polisen som bedömer vad som händer med den. Det är dit fynden kommer — därför börjar du där. Anmäl samtidigt att hunden har kommit bort: enklast i polisens e-tjänst för bortsprungna djur, som kräver svenskt personnummer eller samordningsnummer, annars på 114 14 eller på en polisstation.
2. DjurID hos Svenska Kennelklubben — 08-795 30 50, om hunden är registrerad där. Lägg ut en efterlysning; den når människor som letar efter just bortsprungna hundar.
3. Djurhem i närheten, och direkt även de i grannkommunerna. En hund hinner längre under en natt än du tror, och djurhemmen ringer inte varandra.
4. Veterinärer i närheten. Den som hittar en hund tar den oftast till närmaste veterinär för att få chipet avläst.
5. Jägarna i området. En hund som springer lös i ett jaktområde med vilt får tas om hand av den som har jakträtten, som då utan dröjsmål ska meddela ägaren — eller länsstyrelsen, om ägaren är okänd. Jaktlaget rör sig i skogen och vet vem som har sett vad.

112 är för fara för liv och säkerhet — en hund i trafiken, en påkörd hund, en olycka som hotar. När ett djur körs på i trafiken ska man enligt Trafikverket alltid ringa 112. För att anmäla att hunden har kommit bort är det fel nummer.

I Finland

1. Kommunens hittedjurshus, och direkt även grannkommunernas. I Fastlandsfinland ska varje kommun ha en mottagningsplats för upphittade djur; ofta sköts den av en förening som har avtal med kommunen. Vilken det är står på kommunens webbplats. I Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla och Kyrkslätt är det Hittedjurshuset i Vik, 040 198 0778.
2. Veterinärer i närheten och kommunalveterinären. Den som hittar en hund tar den ofta till en veterinär för att få chipet avläst.
3. Karkurit.fi och regionala grupper på Facebook för bortsprungna djur. Där skriver ofta den som har sett eller fångat en hund.
4. 112 — när hunden springer ute på en väg, är en fara för människor eller själv är i fara; i Helsingfors också när hittedjurshuset har stängt. I Finland tar polisen inte emot hundar som hittegods.
5. På Åland: polisen. Åland har en egen djurskyddslag, och där är det polisen som tar hand om herrelösa hundar.

Vad du säger när någon svarar

Varje samtal är detsamma och tar en minut. Ha det förberett, för tredje gången kommer rösten att svikta.

• Hur hunden ser ut. Storlek, färg, päls, om den har halsband och i vilken färg. Rasen säger du efteråt — den du pratar med känner kanske inte till den.
• Hundens namn och om den reagerar på det när en främling ropar.
• Var och när den försvann. Exakt plats och klockslag, inte ”någonstans vid skogen”.
• Chipnumret. Läs upp hela, femton siffror.
• Ditt telefonnummer och om de får ringa på natten. Det får de.
• Hundens lynne. Om den går att fånga, om den är rädd för män, om den går fram till barn. Det avgör hur de närmar sig den.
• Be dem skriva upp det. Den upphittade hunden kanske kommer in först i morgon, och då har någon annan passet.

Fråga till sist två saker: när du ska ringa igen och om du får skicka en bild via mejl eller WhatsApp. En bild i telefonen hos den som har passet är bättre än en beskrivning i ett anteckningsblock.

Det du kan titta på själv

Det tänker de flesta inte på, men det lönar sig att titta redan den första dagen.

I Sverige

• Efterlysningar i DjurID. Svenska Kennelklubbens register publicerar efterlysningar av bortsprungna hundar, och Facebookgruppen ”Bortsprungna hundar – DjurID” sprider dem vidare. För att lägga ut en egen efterlysning behöver du ett konto.
• Lokala grupper för bortsprungna och upphittade djur i din kommun eller ditt län. Där skriver ofta den som har hittat en hund först.
• Fråga polisen om upphittade hundar. Hundar som anmäls som hittegods hamnar hos polisen — fråga på 114 14 om en hund som liknar din har kommit in.

I Finland

• Hittedjurshusets webbplats. När ägaren är okänd måste hittedjurshuset publicera en notis om djuret på sin webbplats. Titta där — och hos grannkommunerna.
• Karkurit.fi har gratis annonser om bortsprungna, iakttagna och fångade djur, och en lista över hittedjurshus och regionala grupper.

Men lita inte på det som ett bevis. En efterlysning eller en notis når bara dem som läser den. Att du inte ser din hund på nätet betyder inte att den inte har hittats. Titta — och ring ändå.

Var en upphittad hund hamnar

Det beror på var hunden hittas. Ta reda på det medan din hund är hemma.

I Sverige

• Fråga polisen på 114 14 vart upphittade hundar tas i ditt område. Polisen tar emot fynden och bestämmer var hunden ska vara tills ägaren hör av sig, så där får du svaret.
• Skriv upp djurhemmen i närheten. Svenska Kennelklubben råder den som har tappat bort sin hund att kontakta dem.
• Leta där hunden kan ha hittats, inte bara där du bor. Om den försvann hos dig och hittades en by längre bort, är det där någon har sett den.

I Finland

• Det är kommunen där hunden hittas som avgör, inte den där du bor. Vilket hittedjurshus kommunen använder står på kommunens webbplats; karkurit.fi har en inofficiell lista.
• Hämtar du hunden kan kommunen ta betalt för nödvändiga och skäliga kostnader för skötseln.
• Helsingforsregionen: Hittedjurshuset i Vik tar emot hundar från Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla och Kyrkslätt. Där hålls en hund i 15 dygn; därefter övergår den till föreningen HESY rf.
• På Åland tar polisen hand om herrelösa hundar.

Chip och register — kontrollera vad som står där

I Sverige

• Hundregistret hos Jordbruksverket för du själv. Logga in med BankID eller Freja eID och kontrollera telefonnumret; ändringar ska göras så snart som möjligt, och du gör dem själv utan att gå via veterinären.
• Bestäm om den som hittar hunden får se din kontakt. I Jordbruksverkets sökning kan vem som helst söka på chipnumret eller tatueringens ID-kod. Har du godkänt att dina uppgifter visas, ser den som söker hur du nås — annars bara att hunden är registrerad. Djurhem ser samma sak efter varje fyrverkeri och oväder: hunden är chippad, men uppgifterna leder ingenstans.
• Finns hunden också i DjurID, uppdatera den där också. Registren uppdateras inte av sig själva, och DjurID ersätter inte Hundregistret.
• Förlusten anmäler du till polisen. Registret kopplar hunden till dig när någon läser av chipet; själva sökandet sker genom polisen, djurhemmen och efterlysningen.

Om hunden kan ha gått över gränsen — vid Haparanda eller längs gränsen mot Norge är det inget ovanligt — prova också den internationella chipsökningen på europetnet.org. Från Sverige är Svenska Kennelklubben ansluten, Jordbruksverket inte. Ett lands register visar dig ingen hund som är registrerad i ett annat land.

I Finland

• Hundregistret hos finska Livsmedelsverket (Ruokavirasto) sköter du själv i hundregistrets e-tjänst med Suomi.fi-autentisering. Adressen hämtas från befolkningsregistret, men telefon och e-post ändrar du själv, avgiftsfritt och inom en månad.
• Det är ett register över innehavare, inte ägare. Har du tagit över hunden från en uppfödare, ska du som ny innehavare registrera den.
• Ingen offentlig sökning. Uppgifterna ser hittedjurshus som har avtal med kommunen — och det är via telefonnumret där som de når dig.
• Förlusten anmäler du inte i registret direkt. Finska Livsmedelsverket råder dig att vänta en månad, eftersom de flesta hundar hittas före dess; ring hittedjurshusen i stället.
• Turvasiru.fi är ett privat register. En hund som bara finns där finns inte i det statliga registret.

Andra dagen och framåt

• Ring igen, varje dag. På morgonen skrev de upp att din hund var borta, på kvällen kan de ha tagit emot en hund som någon lade märke till först på eftermiddagen. Passen byts, och lappar kommer bort.
• Vidga cirkeln till grannkommunerna. Deras djurhem eller hittedjurshus, deras veterinärer, deras lokala grupper. Efter två dagar är en hund ofta flera mil bort.
• Lägg ut en efterlysning — i Sverige i DjurID om hunden är registrerad där, i Finland på karkurit.fi — och dela den i lokala grupper på Facebook. Gruppen för din stad eller din region är ofta snabbare än en rikstäckande — där finns de som verkligen kan ha sett hunden.
• Djurkliniker med jour i närheten. En påkörd eller utmattad hund hamnar där, inte på ett djurhem. I Sverige finns inget gemensamt rikstäckande jourenummer för djur, så ta reda på numret till närmaste klinik med jour i förväg. I Finland måste kommunen ordna akut veterinärhjälp även utanför kontorstid; numret står på kommunens webbplats.
• Jaktlag och lantbrukare i närheten. De rör sig ute på fälten och i skogen varje dag och ser mer än någon annan.

Dit det inte lönar sig att ringa

I Sverige

• Kommunen som första samtal. Upphittade hundar anmäls till polisen; kommunen har ingen lagstadgad uppgift i det.
• Länsstyrelsen för att hitta hunden. Den handlägger djurskydd och farliga hundar, men letar inte efter bortsprungna hundar.

I Finland

• Polisens hittegodstjänst. Djur räknas inte som hittegods i Finland; polisen ringer du på 112 bara när det är fara.

Ett särskilt nummer för vägen behöver du inte i något av länderna. En hund på en väg eller motorväg är en fara i trafiken — ring 112. Stanna bakom vägräcket och gå inte ut i körfältet efter hunden.

Har du hittat någon annans hund? Då gäller samma nummer

Den andra sidan av samma situation — och här är lagen ganska tydlig.

• Innan du börjar ringa, vänta tio, tjugo minuter på platsen. Ofta kommer ägaren springande, och resten blir onödigt.
• Mata inte hunden. Det har ett praktiskt skäl: en mätt hund drar vidare, och det blir svårare att fånga den.

I Sverige

• Anmäl fyndet till polisen utan onödigt dröjsmål, på 114 14. Vet du vem ägaren är, räcker det att du meddelar ägaren. Ett omärkt djur som tydligt har övergetts anmäls till länsstyrelsen.
• Läs av märkningen. Ett chip läser veterinären, djurhemmet eller polisen av. En tatuering kan du läsa själv: i Jordbruksverkets sökning ”Sök hund” kan du söka på tatueringens ID-kod eller på chipnumret och se om hunden är registrerad — och hur du når ägaren, om ägaren har godkänt det.
• Du får inte automatiskt behålla hunden. Polisen bedömer vad som händer med den. Om ägaren inte hämtar hunden inom fem dagar från att ha fått besked om fyndet — eller, om ägaren inte är känd, inom tio dagar från att fyndet anmäldes till polisen — tillfaller den staten. Ägaren som hämtar hunden betalar skäliga kostnader och en skälig hittelön.

I Finland

• Titta efter kontaktuppgifter på halsbandet. Finns det ett nummer, ring det först.
• Ta hunden till kommunens hittedjurshus — i Helsingfors kostar det ingenting att lämna in den. Där kontrolleras chipet, och personalen försöker nå ägaren.
• En sjuk, skadad eller hjälplös hund ska du hjälpa själv eller anmäla till ägaren eller en myndighet. På Åland anmäler du den till ägaren, polisen eller Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
• Hunden lämnas inte vidare direkt. I Fastlandsfinland håller hittedjurshuset den i minst 15 dagar från att ägaren har fått besked eller från att en notis om hunden har publicerats.

Vad du ska spara i telefonen i dag

Det är hela poängen med den här artikeln. Att leta efter nummer när hunden springer längs vägen är det sämsta tänkbara tillfället.

• Chipnumret som en anteckning i telefonen — och i Sverige tatueringens ID-kod, om hunden är tatuerad.
• I Sverige: inloggningen till Hundregistret med BankID och inställningen för om din kontakt visas, kontot i DjurID om du har ett, polisen 114 14 och DjurID 08-795 30 50, om hunden är registrerad där, och djurhemmen i din kommun och i grannkommunerna.
• I Finland: inloggningen till hundregistrets e-tjänst med Suomi.fi, hittedjurshuset i din kommun och i grannkommunerna och kommunens veterinärjour.
• Din veterinär och närmaste djurklinik med jour.
• Två bilder på hunden från sidan och framifrån, i bra ljus, hela kroppen. Inte de där den är söt — de där den går att känna igen.

Och en sak till som tar en minut: logga in i registret och kontrollera vilket nummer som står vid din hund — i Sverige också om den som hittar den får se det. Det är det enda på hela listan som avgör om en upphittad hund kommer hem samma dag.

Så ser det ut med Tifik

Den här listan gäller även med halsbandet. Det enda som ändras är hur mycket av den du behöver — och om du ringer för att hitta hunden eller för att du redan vet var den är.

• Du börjar vid pricken på kartan, inte vid telefonen. Du växlar till live-spårning och går efter hunden. Att ringa behöver du först när ett staket eller vatten ligger mellan er.
• Till djurhemmet ringer du med en position, inte med en beskrivning. ”Halv tio var den vid stenbrottet” är en uppgift som går att arbeta med.
• QR-koden på höljet är till för den som hittar hunden. Den fotograferas med telefonen, och en sida öppnas med hundens namn och en knapp, ”Jag har hittat hunden” — utan chipläsare och utan app. Du får ett meddelande, och ni får kontakt via oss, utan att ditt nummer visas.
• Halsbandet ersätter inte chipet och inte heller den här listan. Chip och register svarar på frågan vems hunden är. Halsbandet svarar på frågan var hunden är — och det är den vi ställer först.